skärpning!
stressigt, fast egentligen är det inte så mycket. vi på bf är helt enkelt inte vana. 2 år med fritt arbete i stort sett, men nu ska allt vara gjort på löpande band, massa små uppgifter. och vem orkar med dom ? de är ju dock inte så mkt engagemang man måste lägga ner men ändå, att ta tag i det. det är nånting jag verkligen inte är bra på, det har ja väll iofs aldrig varit men det har som alltid löst sig, men nu måste jag kanske börja anstränga mig och det känns stressigt och jobbigt. och jag vet att jag inte ska klaga, andra har det värre. men det är min blogg och jag skriver vad jag vill.
det som ska göras är iaf;
- labbrapport,
- 1 komplicerad "anläggnings" uppgift och 1 enkel,
- religionsbrev, '
- förberedning till sv B nationella (skriftligt) och lika så med det muntliga vilket innebär jobb (men vår lärare är iaf snäll och låter oss välja vilket ämne vi vill, vi slipper helt enkelt att knyta ihop det med de där häftet),
- 2 brev till ansökan om praktikplats på irland (engelskt&svenskt)
- & så har vi projektarbetet också där det måste fixas grejs innan nästa veckas slut.
tror det var allt, förutom att snart kommer det ett arbete i både religion&psykologi också. URSH! jag tycker iaf det är mkt.
och så har vi det där också, det är fan inte enkelt. jag vet inte vad jag vill och jag vet inte om jag orkar ta det nu. jag förstår som inte och jag vet inte om jag vill göra det än heller. ibland önskar jag att det inte hände, men skulle det hända en annan gång då? jag vet inte och jag kan som inte komma fram till nånting heller. det känns helt tomt ibland, jag önskar det var enklare.
och till sist, jag vet att jag sagt det förr. jag saknar min pojkvän!. och snart kommer han hem, snart är det fredag :)
