helg.

Vaknade imorse, utan röst. Blev nästan lite rädd, haha. Kom tillbaka efter jag drack lite vatten med honung, och endel hostande. Och just nu känner jag mig fullt frisk, wierd.

Igår blev det en tripp till haparanda och begravning, älskade morfar. Kommer ihåg att alltid när jag var liten och vi for för att hälsa på dem, så stod han högst upp i trappen (dem bodde i en lägenhet på andra våningen men trappen var inne i lägenheten) och höll händerna som en kikare framför ögonen och frågade vem det var som kom. Jag sa: nanna, nanna! Jag hade inte lärt mig att uttala S. Det kommer jag aldrig glömma, min morfar! Vila i frid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0